Brandr

Honduras president Manuel Zelaya blev igår på självaste valdagen kidnappad i sin pyjamas av soldater som misshandlade honom och sedan flög honom till Costa Rica. Den kvinnliga utrikesministern Patricia Rodas, Zelaya-vänliga borgmästare samt Kubas, Venezuelas och Nicaraguas ambassadörer uppges också vara kidnappade. Cesar Ham, den enda valbara vänstermannen i årets kommande parlamentsval och den som hjälpt presidenten att organisera den omstridda folkomröstningen, uppges ha dödats i en eldstrid i sitt hem.

Samtidigt med kuppen stängde soldater alla radiokanaler och hemsidor som sympatiserade med presidenten och bröt mobiltelefonnätet, medan de privatägda TV-kanalerna vilka alla stödde kuppen visade gamla glada klipp ifrån fotbollsmatcher i ett misslyckat försök att hålla folk borta ifrån gatorna. Idag måndag har istället kuppledarna förklarat undantagstillstånd och husarrest för Honduras folk.

En video visar hur upprörda och ledsna människor som förutsåg kuppen protesterar och till och med slår på soldaterna när de bryter sig in i presidentpalatset:

Att kuppen var på gång var ingen hemlighet, redan i torsdags rapporterades att presidenten för FN’s generalförsamling, den katolske prästen, befrielseteologen, sandinisten, anti-sionisten och Ahmadinejadkramaren Miguel d’Escoto Brockmann hade gjort ett förebyggande uttalande emot den:

”The Assembly President “clearly and strongly condemns the attempted coup d’etat that is currently unfolding against the democratically elected Government of President Manuel Zelaya of Honduras,” his spokesperson said in a statement.”

Efter kuppen genomförts på söndagen blockerade militären på flera håll i landet människor ifrån att rösta i folkomröstningen, medan bönderna i protest mot kuppen blockerade motorvägarna och folk i städerna demonstrerade på gatorna. Dock kommer vi knappast att få se några officiella bilder ifrån detta på det sätt som vi dagligen tvångsmatades med i fallet Iran, då vår ”svenska” media i båda fallen faktiskt stöder kuppmakarna och den internationella finanskapitalismens internationalistiska agenda.

Förevändningen för kuppen var att presidenten ville hålla en bindande folkomröstning om det i de allmänna valen i November skulle läggas till en folkomröstning om en ny konstitution, en så kallad ”fjärde valurna” som tillägg till de tre valurnor som behandlar valet av president och vice-president, parlamentsval samt borgmästarval. Innan valdagen hade dock folkomröstningen ändrats till en icke bindande rådgivande ”opinionsundersökning”, eftersom Högsta domstolen protesterat. Frågan som presidenten ville att folket skulle ta ställning till hade dock inte ändrats:
”Anser du att det skall finnas en fjärde valurna i de allmänna valen i November 2009 för att avgöra om det skall inkallas en Nationellt Konstituerande Församling som skall kunna godkänna en politisk konstitution?”

Den reella orsaken till kuppen

I media har det rapporterats att huvudorsaken till kuppen har varit att presidenten Zelaya har velat hålla en folkomröstning om att ändra konstitutionen så att han skall kunna bli omvald till president, något som tidigare Hugo Chavez Frias i Venezuela och Alvaro Uribe Velez i Colombia lyckats med. Det är dock endast president Zelayas politiska motståndare som hävdat att han är ute efter att ändra konstitutionen så att han kan bli omvald. Ändå, eller just därför, rapporterar all media i västvärlden detta som en absolut sanning. La Prensa, som alla tidningar i Honduras ägd av presidentens motståndare, rapporterar dock i en artikel med rubriken ”Honduras: Den illegala vägen till den Fjärde Valurnan” att Zelaya själv säger:
”Zelaya dijo: “voy a proponer una cuarta urna, pero eso no prolongará mi mandato ni un día más” (Zelaya säger: “Jag föreslår en fjärde valurna, men det förlänger inte mitt mandat inte en dag mer”)”

Kampen mellan ALBA och ALCA

Den egentliga orsaken till kuppen kommer sannolikt aldrig att bli rapporterad av ”svensk” media, och knappast heller ens förstådd av så kallade ”journalister”. Egentligen handlar inte kuppen om vem som skall vara president, utan om frihandel och hur stort inflytande nordamerikanska kapitalister skall ha över Honduras ekonomi. 2005 var ett ödesår för Honduras, eftersom det var detta år som frihandelsavtalet med USA godkändes. Detta frihandelsavtal innebar att Honduras blev en del av FTAA (Free Trade Area of the Americas), eller ALCA som den latinamerikanska benämningen lyder. I och med detta avtal fick utländska kapitalstarka familjer så stort inflytande i Honduras att folkliga rörelser deklarerade att konstitutionen kompromissats, och att en ny konstitution var nödvändig. Presidenten Zelaya uppger själv att hans problem uppstod då han förde landet iväg ifrån ALCA och bestämde sig för att ansluta Honduras till Alianza Bolivariana para las Américas, ALBA, som är ett konkurrerande frihandelsområde skapat av Venezuelas president Hugo Chavez. Särskådar man skillnaden mellan ALCA och ALBA ser man att frihandel alls inte behöver vara styrd av liberala doktriner. ALBA strävar nämligen till skillnad ifrån ALCA att vara superrationell.

ALBA – Det Bolivarianska blocket

Det Bolivarianska blocket vilket utgörs av de nio staterna Venezuela, Bolivia, Ecuador, Kuba, Nicaragua, Honduras, San Vicente y las Granadinas och Antigua y Barbuda, samt argumenterbart även FARC-EP’s ”Nya Colombia” i djungelområdet mellan Venezuela och Ecuador, är den viktigaste ideologiska motståndaren till USA’s försök att ekonomiskt och politiskt lägga under sig i första hand Kanada och Mexico, men i andra hand hela Latinamerika. Utöver det Bolivarianska blocket finns även tullunionen Mercosur, bestående av Argentina, Brasilien, Paraguay, Uruguay och Venezuela, som kämpar för ett sorts EU i södra Amerika för att kunna stärka sitt oberoende till nordamerikanska intressen. Dagarna innan kuppen i Honduras tog ALBA följande uttalande:

”We manifest our firmest support for the government of [Zelaya], in its just and decided actions to defend the right of the Honduran people to express their sovereign will and advance a process of social transformation in the framework of democratic institutions.
[...]
We will mobilize ourselves… in the event of any attempt by the oligarchy to break the democratic and constitutional order of this sister Central American republic.”

Oligarkernas spel

”I have been the victim of a kidnapping carried out by a group of Honduran soldiers. I don’t think the Army is supporting this sort of action. I think this is a vicious plot planned by elites. Elite who only want to keep the country isolated and in extreme poverty.”
Mauel Zelaya till TeleSUR

Den härskande eliten i Honduras, landets oligarker, är mycket starka. Under Kalla Kriget var det utfattiga Honduras en bastion för CIA i deras kamp mot Kuba-stödda landsortsgerillor i grannländerna. Givetvis favoriserar eliten ett ekonomiskt samarbete med sina släktingar på östkusten i USA, framför en allians med den bolivarianska och den indianska rörelsen i Amerika. Under veckan innan kuppen började fler och fler röster höras ifrån denna elit att en kupp mot den folkvalde presidenten var nödvändig för att vända utvecklingen till oligarkernas fördel. Elitens trumfkort visade sig vara Honduras Högsta domstol, som i likhet med högsta domstolar i allmänhet av nödvändighet är en konservativ och trögrörlig institution. Männen i Högsta domstolen förklarade att det var olagligt att hålla en folkomröstning om en folkomröstning om ändrandet av konstitutionen, eftersom 7 av de 379 artiklarna enligt Högsta domstolen inte är lagliga att ändra(!) Presidenten och många andra också hävdade givetvis att det måste vara möjligt för ett folk att ändra sin konstitution om de nu vill det, att konstitutionen är till för folket och inte omvänt och att en mänskligt skapad konstitution inte för all framtid kan bestämma ett folks öde.

För att göra Högsta domstolen tillags valde dock presidenten att förklara folkomröstningen ej bindande, dvs folkomröstningen skulle enbart vara en vägledande opinionsundersökning. Med denna manöver blev omröstningen naturligtvis laglig, men eftersom oligarkerna kontrollerar media och därmed den påstådda sanningen fick eliten en majoritet i kongressen för att begära att Organization of American States (OAS) skulle dra tillbaka sina valobservatörer ifrån landet, och att en undersökning skulle inledas om presidenten Zelaya hade blivit galen och inte längre kunde styra landet på grund av sin galenskap. Samma ursäkt användes förövrigt av eliten i Venezuela när de genomförde sin kupp mot Venezuelas folkvalde president Hugo Chaves Frias år 2002. I båda fallen är logiken ”sovjetisk”: vågar man göra uppror mot samhällets elit är man uppenbarligen galen och bör spärras in på mentalsjukhus för sitt eget bästa…

I likhet med kuppen i Venezuela försöker samhällets oligarker att genom sitt mediamonopol få det att se ut som att den folkvalde presidenten frivilligt avgått, på grund av sjukdomsinsikt. Media i Honduras, den media som inte blivit stängd, rapporterade därför att oppositionen mot presidenten bildat en kommitté i kongressen för att acceptera presidentens avskedsansökan. Givetvis har någon sådan aldrig skrivits av presidenten själv, men efter att kommittén godkänt den avskedsansökan de själva skrivit i presidentens namn kunde de med gott(?) samvete utnämna sin egen president, Roberto Micheletti, som av en händelse råkar vara ledare för ”Liberala Partiet”; Trots att oligarker av västvärldens ”vänsterliberala” (bolsjevikiska?) journalister i regel beskrivs som ”konservativa” beskriver de sig själva som i så gott som samtliga fall som liberaler, och driver alla en uppenbart ”nyliberal” politik – alltså den politik som egentligen heter ”klassiskt liberal” politik eftersom detta är den ursprungliga liberalismen i kontrast mot den så kallade ”socialliberalismen”.

Presidentens spel

Av någon anledning hade militären i Honduras fått i uppgift att distribuera valurnorna till väljarna, och efter Högsta domstolens beslut vägrade militären att göra detta. Detta ledde till att presidenten Zelaya avskedade flera höga officerare, varpå militären började dra samla sina styrkor i syfte att avskeda presidenten.

Presidenten Zelaya försökte lösa svårigheterna genom att samla sina kärnväljare: bönder, indianer etc. och tillsammans tåga till militärbasen för att bryta igenom militärens och kravallpolisens avspärrningar och ta de omstridda valurnorna i besittning, vilket lyckades och alla 15,000 valurnor och 2 miljoner röstsedlar kunde distribueras ut i landet. Radio Es Lo de Menos rapporterade från platsen att mellan 25,000 och 30,000 människor deltog i aktionen, medan ärkejudiska Associated Press i efterhand rapporterade ifrån New York att endast ett dussin människor deltagit. Som vanligt är det så att den som äger media har makten att forma verkligheten i folks sinnen…

Presidenten sände också sin representant Carlos Sosa till OAS, samarbetsorganisationen för amerikanska stater, för att få hjälp att upprätthålla de demokratiska institutionerna. OAS lovade att göra detta och att skicka representanter för att utreda kuppryktena.

USA’s spel

Till skillnad från kuppen i Venzuela 2002 där USA regering öppet gladde sig och hånade den folkvalde presidenten har regimen bakom Obama gett uttryck för en mer diplomatiskt sund uppfattning. Detta kan ses som logiskt mot bakgrunden att männen som backade Bush var neo-konservativa (sionistiska), medan männen som backar Obama är internationella och finanskapitalistiska (kosmopolitiska). Medan större delen av Amerika har fördömt kuppen och krävt ett återinställande av den folkvalde presidenten har Obama sagt sig ”bry sig om” situationen med den kidnappade presidenten och tagit avstånd ifrån kidnappning som politisk metod.

Indianorganisationen The Civic Council of Popular and Indigenous Organizations of Honduras (COPINH) sände dock redan på onsdagen den 24 Juni, fyra dagar innan kuppen och dagen innan militären började omringa presidentpalatset, ut en kommunike om USA’s ambassadör i Honduras och hans förehavanden:

“…alerted beforehand of the events denounced here, left the country and called on the directors of the World Bank, International Monetary Fund and other institutions close to the U.S. government to abandon the country, thus demonstrating his complicity with the forces attempting the coup.”

Bland andra anklagas den ökände Bush-medarbetaren och halvjuden Otto Reich av indianerna för att ha deltagit i iscensättningen och planeringen av kuppen, med hjälp av en icke namngiven NGO. Otto Reich har tidigare varit ställföreträdande utrikesminister för ”västra hemisfären” och ambassadör i Venezuela(!). Som ambassadör i Venezuela stödda han öppet liberalernas kupp 2002 och försökte även få övriga latinamerikanska regeringar att uttrycka stöd för den, något som dock misslyckades kapitalt.

School of the Americas

School of the Americas (SOA) är den ökända krigsskolan som USA har använt för att utbilda potentiella kuppmakare. Kongressman Joseph Kennedy, påstådd Hitlervän eftersom han enligt sin egen förståelse försökte förhindra Roosevelts igångsättandet av andra världskriget samt far till president Kennedy, har om SOA sagt:

”The U.S. Army School of the Americas [...] is a school that has run more dictators than any other school in the history of the world.”

Under sin snart 60-åriga existens har SOA utbildat över 60,000 soldater i Latinamerika i anti-gerilla tekniker, psykologisk krigsföring, underrättelsearbete, ”förhörstekniker” samt krypskytte. 10,000 soldater i Colombias armé har blivit utbildade av SOA, och tusentals av dessa är nu formellt anklagade för att ha begått krigsbrott och etniska rensningar i det egna landet.

Flera av de tongivande militärer som nu deltagit i kuppen mot Honduras president är utbildade av SOA, bland annat presidentens primäre antagonist armé-generalen Romeo Vasquez och chefen för flygvapnet Luis Javier Prince Suazo som beslagtog valurnorna och sedan flög den kidnappade presidenten ut ur landet. Honduras har också en lång historia av SOA-utbildade diktatorer, senast åren 1980-1982. Även i kuppen 2002 mot Venezuelas folkvalde president Hugo Chaves Frias var de tongivande militärerna SOA-diplomerade (Efrain Vasquez Velasco och Gen. Ramirez Poveda). Det är därför inte särskilt osannolikt att delar av USA’s statsmakter är delaktiga i även denna kupp.

Epilog?

Även om det nu talas om en återgång till den tid Latinamerika led av ständiga militärkupper är dessa de två senaste kupperna bevis för en radikal förändring i kuppernas karaktär: det är inte längre militären som är förövarna, och de folkvalda presidenterna blir inte längre avrättade. Istället är förövarna klart och tydligt samhällets oligarker, vilka använder media, domstolar och militär som redskap och klarar att kontrollera dessa. Detta är något de inte har lyckats med tidigare, då militärer som Pinochet m.fl. trots inledande samarbete med oligarkerna snart fått överhanden över dessa.

Tags: Analys

This entry was posted on måndag, juni 29th, 2009 at 12:51 and is filed under Analys. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.